fredagsblogg

Så vad händer egentligen?

Nu har vi kommit i någon form av vardag, där dagarna rullar på med både skola och träning. Just nu är vi inne på vår sjunde vecka i skolan, vilket innebär att det är mindre än en månad kvar tills vi går på jullov!Det har gått otroligt fort. Och nu är det dags att välja nya kurser för nästa quarter, vilket ska bli väldigt spännande!

Idag är det fredag, vilket innebär att jag har mitt sista styrkepass för den här veckan tillsammans med min PT. Numer ligger jag ”bara” på 4 (!!) träningspass i veckan. Vilket är en enorm omställning från att ha tränat i princip varje dag, ni som känner mig vet hur min träningdos har sett ut tidigare. Men nu är det min coach Kirk som bestämmer och då lyssnar och lyder jag bara. Visst, jag ska inte klaga då jag får ta mig friheten att köra konditionspass under veckan när jag vill. Värre är det nog helt klart för Jesper, min pojkvän. Han får endast köra TRE träningspass i veckan. Och om ni inte vet vem han är eller hur mycket han tränade förr så kan jag enkelt förklara det som så, att tre träningspass kunde han lätt köra på EN dag förr. Det är alltså inte ett eget val han gjort, utan hans coach har beordrat honom att endast köra de tre träningspassen som är med honom, för att han inte ska tappa i vikt utan snarare kunna lägga på sig lite. Samt att träningspassen anses vara såpass tuffa att vi båda behöver den återhämtningen. (Sen om nu Jesper händelsevis är och ”smygtränar” på gymmet just nu, låtsas vi inte om ;))

Ja, ni förstår ju hur mycket vi klättrar på väggarna här! Men å andra sidan är det väldigt nyttigt för oss båda att både få lyssna till någon annan samt att inse att ibland behöver det inte vara mer än så. Istället för att jobba på kvantitet så fokuserar vi mer på kvalitét i vår träning. För om jag ska vara ärlig, så känner jag absolut en skillnad i hur min kropp har svarat den senaste tiden och resultaten har kommit därefter. Jag känner mig stark!

I helgen har vi planerat att åka till The Grove som är ett shoppingområde, eller mer som ett köpcentrum fast utomhus. Hursomhelst, är det ett väldigt trevligt ställe där vi förmodligen kommer att strosa omkring, käka en god middag och kanske se en bio. Och på söndag är det nog Musclebeach som gäller för att leka av sig lite ;)

Helgerna här är det bästa, det är de dagarna som jag och Jesper är lediga samtidigt och kan umgås!

Hoppas ni har en bra helg!

 

 

Muscle Beach!

Muscle Beach!

 

Cykla är kul!

Cykla är kul!

 

 

Kogi - bästa tacosen i stan!

Kogi – bästa tacosen i stan!

 

Abbot Kinney crusing!

Abbot Kinney crusing!

PT online

Nu är det äntligen dags att köra igång tjänsten PT Online! Som personlig tränare kan jag erbjuda dig ett unikt träningsschema och kostråd anpassat utefter just dig och  dina målsättningar, samt vägledning och mental coachning under tiden för att du ska få det resultat du önskar. Är du intresserad eller har du frågor? Maila mig på: larssonamanda@hotmail.com så berättar jag mer!

Är det din tur nu?

Är det din tur nu?

För vissa är det en hobby, för andra handlar det om livet.

Igår när jag satt på en bänk i gymmet och väntade på min PT så fascinerades jag av alla människor som var där. När jag kollade mig omkring bland alla maskiner och vikter kunde man tydligt se variationen av alla de individer som var där. Där precis bredvid mig stod en äldre man i plankan, och i nästa sekund satt han i en maskin och tränade övre delen av ryggen. Lite längre bort stod två stycken yngre killar som såg båda lite vilsna ut, som om de testade på en ny övning i kabelmaskinen. I roddmaskinen nästintill satt en kvinna i 50-årsåldern och tog i så hon var alldeles knallröd i ansiktet. Och längre bort var den en senig gammal man med en kroppskontroll över det vanliga, han stod mer på händerna än fötterna under hela sitt träningpass. Otroligt!

Jag satt där och fascinerades över alla dessa människor som alla hade samlats under ett och samma tak, men alla med ett eget unikt mål i sikte. Jag tror att många utanför den så kallade gymvärlden har en viss syn på vilken typ av människor som är där, men också att alla är där för samma sak.  Men om du hade suttit bredvid mig på den där bänken i gymmet så hade du sett något helt annat, och även du hade fascinerats, jag är övertygad. Även om jag nu går på världens mest kända gym, ”träningsmeckat”  Gold´s Gym, så är det inte enbart människor som är där för att efterlikna Arnold Schwarzeneggers fysik. Utan även här varierar åldrarna och individerna men också anledningen till varför de tränar.

Bild från Nordic Wellness

Bild från Nordic Wellness

Vissa är där för att skapa en bättre fysik, andra för att det ska tävla inom en särskild gren, någon är där för att de fått ordination av sin läkare,  men det finns också de som är där för sin dagliga rehab, eller enbart för att få tid för sig själv och många använder också sin träning som en mental bearbetning, för att må bättre. På mitt gym har vi en speciell människa som jag imponeras av allra mest: det är en gammal dam som går runt i gymmet med sin rollator. Hon har blivit diagnosticerad med cancer, men har valt bort sina mediciner och tror på att träningen gör henne stark och frisk.

 

 ”För vissa är det en hobby, för andra handlar det om livet.”

 

Att träna innebär ju faktiskt inte att du enbart får en mer tränad kropp och bättre kondition utan viktigt är också att komma ihåg att med vår träning, kommer också ett bättre välmående, ett gladare humör och en mer positiv inställning. Och det vi alla vet, men som tål att upprepas flera gånger om. Att fysisk aktivitet förebygger livsrelaterade sjukdomar. Jag säger det igen LIVSRELATERADE sjukdomar. Hjärt och kärlsjukdomar, diabetes, även depression och ångest samt stressrelaterade problem. Människor med en aktiv och hälsosam livsstil löper även mindre risk att få cancer. Jag säger alltså inte att man ska välja bort sina mediciner, men vi måste förstå innebörden i hur vad otroligt mycket träningen gör för oss, och den kan få oss att leva längre.

Listan kan göras lång, det jag egentligen vill understryka är att vi får aldrig glömma att vi alla är där av olika orsaker. För vissa är det en hobby, för andra handlar det om livet. Oavsett vad så gör träningen gott för dig. Och den där gamla damen. Ja, hon strålar verkligen ända ifrån hjärtat och ut.

 

 

 

 

 

 

 

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=16889

http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Forebygga-och-risker/Risker/Motion/

 

 

 

 

 

 

ATT FÅ UPPLEVA SJÄLV ÄR EN DEL AV RESAN

Det finns några saker som jag har gått och funderat på nu ett tag och såhär över halva tiden som gravid så skulle jag vilja få dem ur mig.

Många tror nog att livet skall förändras radikalt bara för detta och givetvis ser mitt liv väldigt annorlunda ut idag än vad det gjorde för ett år sedan när jag tränade stenhårt, gick på diet och skulle tävla på Fitnessfestivalen.  Men jag är fortfarande samma tjej, har fortfarande samma intressen, gillar samma saker…

 

2014-11-19 12.04.09

Många har sagt till mig (några säkert på skämt några inte) att nu kan du ju passa på att äta för två, passa på nu och smäll i dig massa godis och annat gott, nu behöver du inte träna på så mycket.

Men sanningen är ju att jag inte mår så bra av att äta massa onyttigt och förmodligen inte bebisen heller och jag ser mer anledning till att äta bättre än någonsin, träningen är också viktigare än någonsin även om jag inte har samma motivation eller mål som för ett år sedan så har jag nya mål och tränar för andra saker.

2014-11-19 12.07.41

Har även fått kommentarer som: ”Nu när du är gravid kan du ju gå osminkad varje dag… för du är ju gravid liksom, skönt va?” och ”Varför jobbar du på så som vanligt? Det är ju nu du har chansen att vara hemma och bara ta det lugnt” och tvärtom  ”Alla jag känner har jobbat fram till dagen innan förlossningen”

Visst kan jag gå osminkad varje dag men nu är det ju så att hudvård och makeup är ett av mina största intressen samt mitt jobb. Det är något jag älskar och brinner för och att få sminka sig med olika ögonskuggor på morgonen är en så bra start på min dag, att få känna mig fin på jobbet är också något jag blir glad utav även om jag såklart kan känna mig fin utan smink också. Men det är inte lika roligt på morgonen då, det är min egen åsikt för att det är ett av mina intressen.

2014-11-18 21.39.58

Att jobba är något jag tycker är roligt och hoppas på att kunna göra sålänge som möjligt men det betyder inte att jag kommer köra på i 110 % och inte lyssna på kroppen, för nu går verkligen min hälsa först. En del behöver gå hem 6 månader innan BF och en del bara några dagar innan, hade jag haft ett normalt kontorsjobb så hade jag nog inte ens övervägt att söka havandeskapspeng men det är fortfarande något jag har rätt till och det är bara jag som kan känna hur min kropp mår och ingen kan säga till mig att alla jobbar på som galningar fram tills det är dags att föda för det är inte sant, någonstans. Man kan aldrig dra ”alla” över en kam, det är så fel och jag blir ledsen när jag hör sånt. Men det påverkar inte mina val men hade jag varit svagare i mig själv och fått höra en sådan sak hade jag kunnat tänka att jag var sämre än alla andra för att jag kände att jag behövde gå hem tidigare t.ex. Nu vet jag ju att det självklart inte är så utan att ju mer jag kan lyssna på min kropp desto starkare är jag och desto mer ork kommer jag ha när babyn kommer.

Det finns dem som säger att barn är meningen med livet och det finns dem som säger att skaffa aldrig barn, det bara förstör relationer, sömn, kropp osv. Ja jag har fått höra båda kommentarerna, det sistnämnda dock innan det var officiellt att jag var gravid. Tror ingen skulle våga säga det till mig nu ;) med alla hormoner i kroppen som är dessutom haha

Jag håller inte med om någon av de kommentarerna, meningen med mitt liv är ju inte någon annans liv enligt mig. Mitt liv är mitt liv och jag har mina mål och drömmar som aldrig kommer att försvinna vad som än händer. Hade jag inte fått barn kan jag lova att mitt liv ändå hade haft en stor mening och att det hade blivit ett fantastiskt härligt liv ändå, jag hade kunnat satsa på helt andra saker, resa mer och uppleva världen och allt fantastiskt som finns i den. Jag tror däremot på att allt i livet som händer är meningen men det är en annan mening med en annan innebörd tycker jag.

Jag tycker heller aldrig att man kan skylla på ett litet barn för att en relation tar slut, ett barn blir bara en prövning och klarar man inte det så hade det förr eller senare tagit slut ändå. Alla är inte menade för varandra och vissa är bara menade för varandra en viss period i livet. Din sömn och din kropp har du ett eget ansvar över också även om såklart sömnen kan bli väldigt drabbad i början men du är ju också heltidsledig just för det.

Det jag till slut vill komma till är att alla såklart får bilda sin egna uppfattning och alla har olika upplevelser och erfarenheter med sig. Jag tar mer än gärna emot tips men i slutändan vill jag uppleva mitt liv själv och jag lovar att min upplevelse om hur det är att vara gravid eller hur det är att få barn kommer inte vara någon annans lik.

Som i allt annat är vi olika och man måste tänka sig för när man uttalar sig om sånt här.

Tidigare har jag inte riktigt vågat uttala mig om sånt här just för att folk har så mycket åsikter och eftersom jag inte har upplevt det själv och inte har haft så mycket att säga om det men efter att ha upptäckt att det inte alls var så som jag trodde att vara gravid och så som jag hade hört om det så inser jag att precis som i allt annat i livet så är vi olika, tycker olika och upplever saker olika.

Sedan får man inte glömma bort att jag har fått många superfina tips och uppmaningar som jag uppskattar till tusen som att ta vara på tiden som gravid, njuta, gå på massage, spendera tid med varandra för den tiden kommer inte finnas sen på samma sätt, ta kort på magen.

Jag gillar också verkligen när folk ger tips om något och sedan tillägger i slutet ”men hur du än väljer eller hur du än gör så kommer det bli superbra” Det är den allra bästa kommentaren du kan lägga till i slutet av ett bra tips. Det gör också att jag tar till mig det tipset lite extra, för jag är sån, ända sedan jag var liten har jag velat bestämma själv och aldrig gillat att någon annan säger åt mig hur jag ska göra eller välja om jag inte har frågat.

Jag kommer göra misstag, jag kommer lära mig av mina misstag, jag och Anton kommer växa tillsammans som familj med den lilla och jag längtar något otroligt efter att få uppleva allt detta på egen hand men givetvis med allt fint stöd och familj runt omkring <3

Tack för alla som finns runt omkring och som man också kan fråga när det är saker man undrar över, vilket händer rätt ofta eftersom detta är ett helt nytt ämne för mig.

Precis som att jag ger tips och hjälper folk med träning kan jag fråga folk som har mer erfarenhet med barn om sådant. Vissa saker kan jag uppleva själv men en del saker behöver jag givetvis också hjälp med. Thats life :)

Vad du än tar för dig för nytt i livet, lyssna på din kropp, din känsla, din intution – Den har aldrig fel, om du vågar lyssna.

DET är det bästa tipset också för övrigt som jag har fått ;)

 

2014-11-18 08.50.59-1

 

 

 

 

 

 

SNÖBOLLAR ( eller vaniljkaseinbollar med jordnötssmör)

På min instagram @larssonmanda lovade jag mina följare att skriva ut min recept på de godsaker som jag har bakat. Här är mitt första recept på SNÖBOLLAR, eller som jag kallade dom i somras, ”vaniljkaseinbollar med jordnötssmör”. Men snöbollar passar lite bättre med tiden just nu, hursomhelst så är det samma recept ;) Däremot brukar jag ”höfta” med ingredienserna och har alltså inga egentliga direktiv på hur exakt mycket det ska vara av de alla. Det beror helt enkelt på hur mycket kasein du väljer att ha i din grund. 1 skopa är för en person, sen handlar det om att få en ”rullbar” smet! Med andra ord, får du också chansen att vara lite ”crazy” i köket och våga testa själv! Men, börja med lite mindre mängder och öka därefter tills du får till smeten som du vill ha den!

Avsluta med att rulla godingarna i kokos för en extra ”touch” och lite mindre klibbiga fingrar vid serveringen :)

  • vaniljkasein
  •  kesella
  •  kokosmjöl
  • jordnötssmör
  • kanel                                           Hoppas det smakar!
  • stevia snöbollar

 

 

 

bye bye donuts

Donuts, burgare, cookie ice creams, mer donuts, ännu fler burgare och andra godsaker har nu intagits under den tid sedan vi landade på amerikansk mark. Och vad ska jag säga? Vi har hittat den absolut bästa Donuts-stället med flertalet variationer, liksom färgerna och glasyren med alla mjöliga toppings och fyllningar. Och jag tror minsann vi även har utsett den godaste burgaren vi har ätit här i LA.

DK´s Donuts

DK´s Donuts

 

I USA är dom experter på att göra något gott ännu godare, här lever dom utefter filosofin att gott + gott blir galet gott, vilket utgör för oändliga smakupplevelser och kombinationer. Som också gör att valmöjligheterna heller aldrig tar stopp. Men nu är det stopp på allt som har med godsaker att göra för ett tag framöver.

Därför är det nu dags för en utmaning, och med det menas att strukturera upp alltsammans igen och gå på en diet. Ett allt för högt intag av diverse godsaker visar sig slutligen på både ens prestation och fysik, vilket jag själv inte känner mig nöjd med. Jag upplever mig vara mer trött och orkeslös och har ett konstant sötsug. Och därför har jag anförtrott alltsammans till min coach Kirk som har lagt upp en kostplan. Han kommer även att följa med mig under resan gång och justera med tiden utefter hur min kropp svarar.

Curious Palate Burger

Curious Palate Burger

Jag fungerar väldigt bra genom att berätta mina mål för personer i min omgivning, så även vilka utmaningar jag antar mig. Och det är något som jag uppmuntrar människor till att göra, att dela med sig om sina tankar och idéer. På det viset blir det lite av en ”positiv press”. Det är därför jag delar det här med er.

Jag vet inte om det är jag, Amanda eller om det är hon andra Amanda med sockersuget som tycker att det är riktig galenskap att köra en diet i december. När julen närmar sig, med alla de godsaker som hör där till. Men någonstans hör jag ändå en röst inom mig som säger att det är just den här månaden som jag ska köra. För att det blir en riktig utmaning och jag ska bevisa för mig själv att jag kan hantera det. om man ska utmana sig, varför inte göra det ordentligt?

Jag känner att det är dags att plocka fram den där ”fightern” inom mig igen och nu är det äntligen dags. Sen får vi se vart det leder.

Med det sagt, bye bye donuts!

 

tio procent

För någon timme sedan lade jag upp en bild på instagram om hur otroligt glad jag är att ha en personlig tränare som pressar mig till det yttersta under mina träningspass. Jag började med PT  här i LA för bara en vecka sedan och jag ångrar verkligen inte mitt beslut. Enligt mig är det endast en investering i dig själv, för att kunna uppnå bästa resultat och få god hjälp på vägen av någon som har bra kunskap. En person som kan inspirera dig och motivera dig.

Styrketräning för mig handlar om att belasta muskeln med mer än vad den är van vid. På så sätt kommer du att bygga styrka. Visst kan du pressa dig hårt på egen hand men,  du når aldrig upp till de där extra sista repetitionerna, de där som riktigt svider, om inte någon hjälper dig. De där sista 10 procenten, som också kommer att göra en stor skillnad för din muskelutveckling.

För hur ofta ger vi egentligen de där extra 10% som behövs? Så att vi kör 100%?

Uttrycket att ge 110% har tappat sina mening en aning i mina öron. Det används alldeles för ofta, men lever vi verkligen upp till det?

Hur ofta gör du något som är bra? Hur ofta gör du något  som är alldeles utmärkt?

eller.. Hur ofta tränar du hårt? Men hur ofta tränar du extra hårt? 

Det handlar inte om att man ska göra något perfekt eller utefter perfektion. Utan att du ska göra det bästa DU kan, eller vara den bästa du kan bli. Som bara du kan.  Att ge de där extra 10 procenten.

Jag tror att mångfalden av oss lever med att ”bara” vara nöjda. Missförstå mig rätt nu, det är helt okej att vara nöjd, verkligen. Men lek med tanken lite: om du visste med dig att om du så bara gav 10% till eller lade 10% extra energi på ditt jobb så skulle du flyttas upp till en ny och bättre position? Då skulle du göra det va?

Ibland är det bara vi själva och vår mentalitet som begränsar oss. Att vara nöjd istället för alldeles utmärkt. Liksom många, som sätter ett stort mål och som strävar och kämpar för att nå dit, men sen när resultatet är så nära men inte riktigt där vi vill, så ger vi upp. Vi går till 90% men gör det inte helhjärtat. Utan lämnar de där 10% och nöjer oss istället.

Det här tänket kan vi själva välja vad vi vill placera det på. Hur värderar du dig själv? Och vad vill du lägga dina 10 extra % på?

Just nu har jag valt att lägga min 10 extra % på min träning och har därför valt att köra med PT, så han kan hjälpa mig att pressa mig och uppnå de mål jag vill!

Se dig omkring, vad väljer du?

jag

bild från min instagram: @larssonmanda

 

 

 

 

 

Intervju för Expressen

Godmorgon! Här är klockan strax innan 7 på morgonen och jag ska snart bege mig till gymmet. I Kalifornien ligger vi 9h efter er i Sverige vilket ibland kan vara en aning förvirrande. Och som även gör att ni där hemma hinner se vissa saker lite tidigare än mig, det här vaknade jag upp till idag..

Igår intervjuades jag av Expressen angående mitt blogginlägg ”och vem fan tror du att du är..”   Gå gärna in på länken och läs om du vill!:

http://www.expressen.se/halsoliv/traning/trottnade-pa-mannens-kroppskommentarer

 

http://www.expressen.se

Jag fortsätter att få mail dagligen från diverse sociala medier av de som varit med om liknande händelser, vilket påvisar än mer att det här är en viktig fråga att upplysa ännu mer. Inte bara synen på kvinnors kroppar utan också hur människor tar sig friheten att kommentera andras utseende. Vare sig om du är man eller kvinna.

Nu är det dags för en morgonpromenad, kan vara enligt mig en av de bästa sätten att starta en morgon på. Där får jag tid för mig själv, hinner tänka igenom saker och ting och vara kreativ i min egna värld. Det var faktiskt under min morgonpromenad som inlägget ”vem fan tror du att du är..” formades.

Hörs snart igen!

vad var det som hände?

Wow vad var det som hände egentligen? Dagen efter att jag hade lagt upp mitt senaste inlägg, vaknade jag här i Los Angeles till en inkorg fylld med mail, en blogg med flera tusen läsare och en mängd reaktioner och kommentarer. Jag var chockad men också otroligt glad över det som precis hade skett. Jag hade ingen aning om att det  inlägget skulle göra en så stor inverkan på människor. Vid ett snabbt tillfälle önskade jag att jag hade läst igenom inlägget lite mer noggrant för att ha redigerat den något, men å andra sidan så ångrar jag ingenting.

För just det inlägget skrevs enbart från hjärtat. Ni vet när man inte behöver tänka igenom så mycket utan fingrarna nästintill skriver av sig självt. Precis så var det, och det är just så jag fungerar. Jag måste göra saker och ting från hjärtat. Känner jag inte för det, så ger jag upp alldeles för lätt eller gör det knappt alls. Bara ett exempel på när jag testade på att jobba i Oslo på en ICA-butik, det tog mig mindre än tre veckor innan jag hade sagt upp mig. För jag kände redan från början att det inte var någonting för mig, och jag visste att jag kunde hitta något som passade mig bättre. Det är något som jag har lärt mig om mig själv under åren, att jag behöver stimulans och känna att jag utvecklas för att vilja vara kvar i en position en längre stund. Vilket är både positivt och negativt förstås, och som också gör att det ibland blir svårt att faktiskt skriva ett inlägg. För att jag hellre skiver direkt från en känsla än att skriva något alls.

På tal om känslor så var det just det jag fick av alla de kommentarer och reaktioner som ni har delat med er utav. Wow! Jag är otroligt tacksam att ni först och främst tog er tiden att läsa, men också sen att lämna en kommentar eller att ni delade inlägget vidare. Verkligen, tack! Samtidigt som det gör mig så upprörd, att det blir än mer ett större faktum om att det här är ingen ovanlighet. Ni är många som känner igen er och som varit med om liknande situationer. Både män som kvinnor.  Och det ska egentligen inte spela någon roll, vare sig om man är man eller kvinna, att få en kommentar kastad i ansiktet på det viset är helt enkelt inte okej.

In a world that settles too often for ordinary - be extraordinary.

In a world that settles too often for ordinary – be extraordinary.

 

Jag såg någon som kommenterat mitt inlägg, något i stil med ”om dom hade pratat bakom ryggen på henne, så hade hon istället velat att dom sa vad dom tyckte direkt till henne.” Men vet du vad, vem du nu än är som skrev det där, NEJ jag hade inte velat höra det där. För vem har bestämt att jag tränar för att se bra ut i deras ögon? Och om jag vill ha en åsikt, så ber jag hellre om den. Men att inte ens få ta det beslutet själv, utan få något sagt direkt till dig,  är en helt annan sak.

Jag kan inte tacka er nog, ni som har skrivit, kommenterat, peppat, delat era egna historier och gett ert stöd. Det betyder otroligt mycket och det visar också att vi är många som kan hjälpa varandra till en förändring.

Idag använde Nyheter24 mitt inlägg som en debattartikel på deras sida, där kan du gå in och rösta om du håller med eller inte. Det är här det börjar!

Länk: http://nyheter24.se/debatt/782482-och-vem-fan-har-gett-dig-ratt-att-kommentera-min-kropp

Och vem fan är du som tror att du har rätten att kommentera hur jag ser ut?

Äntligen hade jag funnit min grej, att styrketräna och att träna riktigt tungt, att få jobba med högintensiv träning, bli riktigt jävla trött och svettig efter ett pass var verkligen min melodi. Och kroppen svarade därefter, plötsligt ökade min muskelutveckling, hjärtat blev starkare och med resultaten ökade motivationen. Du som varit där själv vet  att det är en fantastisk känsla när man känner att man har hittat rätt och när man upplever sig vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, så var det verkligen. Träningsglädje så endorfinerna rusade!

Men så plötsligt, hände något jag aldrig tidigare varit med om. Jag hade rygg och biceps på schemat och skulle precis avsluta mitt pass med några bicepsövningar. Det var jag och musiken, fullt fokuserad på att kontrahera  muskeln, och sträcka ut tills de att jag inte orkade mer. I setvilan när jag satte mig ner fick jag ögonkontakt med personen som satt på bänken bredvid mig och jag såg att han sa någonting till mig, så jag tog av mig lurarna och sa:

”ursäkta”?

Till svar fick jag: ”du tränar mycket va?”,

Lite rörd blev jag och glad och svarade med något liknande ”jo, jag försöker träna rätt ofta”.

Snabbt kom svaret mot mig ”du får sluta med det, du får inte blir för stor. Vi killar gillar kvinnor med kurvor, inte med för stora muskler.” 

Så gick han sin väg. Allting gick så snabbt att jag knappt hann ta in vad han sa, innan han gick och därför fick han inte heller något svar tillbaka. Vilket jag ångrar idag. Vem var han? Varför sa han så? 

Men det visade sig sen, att det var inte den enda kommentaren jag skulle få om mitt utseende. Utan istället verkade det som om allt fler ansåg sig ha rätten att dela med sig om sin åsikt, till mig, rätt upp i mitt ansikte.

”du är för stor, du har för mycket muskler!”

”tjena kylskåpet!”

”när ska du sluta träna egentligen? du börjar bli för stor!”

”glöm inte att vi män gillar former, inte muskler!”

”du får inte börja se ut som en man!”

Jag hade tillochmed en deltagare från en av mina BODYPUMP-klasser, som tyckte att jag skulle se på dokumentären ”bigger, stronger, faster”  (som handlar om anabola steroider) och ”tänka efter lite”. Vem var hon? Vad menade hon med det? 

Och det är bara några av de få kommentarer som jag fick ta emot, vecka ut och vecka in. Vi den tiden jobbade jag som receptionist på gymmet där jag tränade, så medlemmarna kände igen mig och vi hälsade varje dag. En av de tillfällena när jag stod i receptionen kom en medlem fram och sa till mig:

”Amanda, shit vad du tränar! Du ska inte tävla va? För du får inte bli större nu, då ser du snart ut som en man! Jag minns när jag började på gymmet här, då var du en liten och söt tjej men nu.. ” 

”VEM FAN ÄR DU SOM HAR RÄTTEN ATT KOMMENTERA HUR JAG SER UT?!”

Jag hade fått nog, och den dagen rann bägaren över av alla dessa tankar och åsikter som folk hade delat med sig utav. Killen blev tyst och smög därifrån.

Jag är en utåtriktad person, jag älskar att prata med människor och jag trivdes med mitt jobb, att ha härliga medlemmar där alla hade samma intresse kunde skoja och skratta och prata. Men för varje kommentar jag fick, bröt det ner mig. Min utsida såg stark ut, men de där kommentarerna gjorde ont. Jag var inte van. Jag trivdes så bra med mig själv men tydligen så var det inte okej?

Men, jag slutade inte att träna för det. För jag visste med mig inombords att jag gjorde det här för att jag mådde så bra utav det, och jag tyckte det var så otroligt roligt. Vilket var det allra viktigaste. Efter att jag äntligen fick ur mig  det där svaret på hans kommentar kunde jag nästan känna hur jag växte inombords. Och därefter bestämde jag mig för att skita i vad folk tycker och tänker om mig. Utan bara låta det rinna av mig. För så länge jag gör något för min skull och för att jag mår bra utav det så kan heller ingen ta det ifrån mig.

Tyvärr är jag inte den första och inte hellre den sista som kommer att få ta emot en liknande kommentar. För plötsligt anser sig vissa människor ha rätten att få kommentera hur du eller jag ser ut, mitt framför näsan på dig, eller så gömmer dom sig bakom sociala medier och sprider näthat. Oavsett vad, kom ihåg varför du gör det du gör. För att du älskar det. Och kom ihåg vem du är. Och låt aldrig någon komma in på din själ och försöka förstöra den med en smutsig kommentar, dom är inte värda uppmärksamheten. För vem fan har rätten att kommentera hur man ser ut?

1622027_773801362631036_1513537475_n